Frön i vinden

Ett känsligt ämne och högst privat, och så måste det också vara. Men liksom gäller andra aspekter på vår utvecklingsresa, kan reflektioner över detta öka medvetenheten och låta insikter växa. Vad vi äter och stoppar i oss, och vad var och en tål och behöver är högst individuellt. Men vissa ramar för vad som är hälsosamt på vägen finns ändå. Att söka kunskap om detta kan förhindra onödigt lidande.

Vi människor genomgår en ständig förfiningsprocess, både i vårt inre och i vår organism. Ofta äter vi det som känns naturligt rätt för oss. Samtidigt har den västerländska kosten styrts genom otillbörliga tentakler ute i de myndigheter som försett oss med kostråd och rekommendationer. Vi har låtit oss luras av kommersiella intressen, som inte heller vill låta oss förstå hur denna kost skadar vår hälsa. Med ett sunt förnuft kan vi i alla fall enkelt utesluta raffinerade livsmedel och dem som innehåller konstgjorda tillsatser. Dessa är inte ämnade som människoföda. Barn växer upp med att smågodis är något normalt, men sådant är allt annat än lämpligt att förtära. Människan har åsamkat sig själv mycket lidande på vägen, utan att förstå detta.

Att hjärt- och kärlsjukdomar är så vanliga i västerlandet har sina faktiska orsaker. Forskning som påvisar dessa kommer fram alltmer men motarbetas kraftigt av intressen som går i motsatt riktning. Diabetes blir allt vanligare, likaså olika bokstavsdiagnoser. Allt har en orsak. Det vi stoppar i oss och det vi omger oss med påverkar vår hälsa. Luftföroreningar, dåligt vatten, strålning, vacciner och många läkemedel är annat som påverkar vår hälsa negativt. Liksom alkohol, tobak och droger.

Ju mer medvetna vi blir, desto mer öppnas också våra ögon för vad vi faktisk stoppar i oss och hur vi lever. Att måna om organismen blir viktigare och mer självklart. Förr eller senare får vi ju ta konsekvenserna av hur vi har levat. Sedan är det mycket individuellt vad vi och vår mage mår bäst av. Något som vi får lära av genom hela livet. Men det vi tycker om är inte alls säkert att vi mår bra av. Mycket kan vara förföriskt gott, men inte alls hälsosamt, även om reklamen vill låta påskina just detta.

Utöver detta växer också en större ansvarskänsla fram i människan. Vi börjar bry oss inte bara om oss själva utan också om miljön och andra levande varelser. Denna resa får var och en göra. Det finns inget som kan stoppa den gradvisa utvecklingen av monadens medvetenhet i människan, även om starka krafter vill hålla oss distraherade och tillfälligt kan fördröja detta. Att söka kunskap och öka medvetenhet och förståelse är därför av största vikt. Genom våra individuella val skapar vi världen.

Från ett högre perspektiv finns andra aspekter på vår hälsa. Då vi är uppbyggda av energier, innebär vår själsliga utveckling en ständig process av förhöjning av dessa, och över- och understimulering av energicentra genom det emotionella livet. Även påverkan av andra krafter kan medföra särskilda problem på de olika utvecklingsstadierna. Samtidigt är vi en del av planetens liv, vilket också påverkar oss på olika sätt.

Det känslomässiga lidandet upplever vi människor genom lägre mekaniska vibrationer i det emotionala höljet. Dessa lever sitt eget liv, och det krävs ansträngning för att inte identifiera sig med dessa negativa känslor.

Då de allra flesta ser livet ur ett ettlivsperspektiv blir allt lidande grymt och till synes meningslöst. Genom att se livet ur ett flerlivsperspektiv, vilket ger en högre förklaring till livets mysterier, så kan vi börja ana att det finns en orsak till det som händer oss. Att vi genom livets egen pedagogik samlar den eviga monadens erfarenheter, vilka leder oss fram till en allt högre förståelse för livets lagar och större allomfattande kärlek. Vi lär oss att förstå att det vi orsakar idag får en framtida verkan, liksom det vi upplever idag har en orsak längre tillbaka i tiden.

Men att genom denna livslag lägga skuld på oss själva för tidigare handlingar blir lika kärlekslöst som att fördöma rovdjuret för sin jakt på byte. Det vi tidigare åsamkat andra har varit ett fullt naturligt uttryck i en fas då vi ännu inte hade hunnit skaffa oss erfarenheter att handla på ett mer kärleksfullt sätt. Genom dessa handlingar och de konsekvenser och lidande det så småningom medför, så samlar människan de erfarenheter som sen förhöjer dess uttryckssätt under det fysiska livet. Detta lidande gör oss alltmer ödmjuka, vilket öppnar den inre dörr där högre medvetenhet kan börja utvecklas.

Då monaden, vårt evig jag, går ner i den grovfysiska organismen med nya lägre höljen och gör erfarenheter i en mängd inkarnationer, så är det inte den person vi upplever oss vara i detta liv, som bär en skuld över det förflutna. Utan det är andra inkarnationer, som monaden har gått ner i tidigare för att samla erfarenheter. Då monaden från början endast finns närvarande som en tyst åskådare inom människan, är det den fysiskt inkarnerade människan som alltmer genom sina erfarenheter börjar utveckla monadens medvetenhet. Det är detta livet leder oss fram till; att i allt högre grad leva som självmedvetna monader, i dess rena uttryck, med respekt för allt levande och harmlöshet i tanke, ord och handling.

Samtidigt växer vi i vår förståelse av det större sammanhang vi alla är en del av. Vi människor ingår i ett av naturrikena på jorden, som en del av vår planets organism. Som i sin tur är en del av en större familj, vårt solsystem. Som i sin tur ingår i ett större system. Ju mer kunskap och insikter vi får, desto mer inser vi hur otroligt lite vi egentligen vet om livet, de större sammanhangen och syftena. Den intelligens som styr de större systemen ligger bortom vår fattningsförmåga. Att vi för att få kunskap om tillvaron måste vända oss till den kunskap som våra äldre bröder i högre världar delgivit mänskligheten. Denna kunskap kan vi människor varken nå på egen hand eller genom olika slags medier, vilka endast kan nå emotionalvärlden. Där upplevs allt som illusorisk verklighet.

Vår del i skapelsen kan då sägas vara att genom utveckling skala av lägre uttryck, och utvecklas vidare mot allt högre perspektiv och enhet. För att sedan kunna bidra med vår del i den större planen och arbeta för våra medväsens utveckling.

Stora summor går till länders försvar. Men hur mycket går till att få barn och ungdomar att växa upp med insikten att fred börjar inom oss själva? Lika lite vi kan förhindra sjukdomar med nya läkemedel, kan vi skapa fred genom att rusta oss för krig. Vi behöver höja vårt medvetande och gå till orsaken.

Människor flyr från krig, men en del har inte bara flytt utan tagit ”kriget” med sig. Då är det av ännu större vikt att arbeta förebyggande med verkligt fredsarbete. Vi behöver en fredsmyndighet som ansvarar för fredsutbildningar för alla medborgare, med början i våra skolor. Den skulle kunna arbeta aktivt för att sprida fredstanken i världen och för en allmän medvetandehöjning.

Fredsambassadören Prem Rawat reser världen runt med sitt budskap. Han har t.ex. talat inför FN och italienska riksdagen. Rawat har utarbetat ett fredsprogram – PEP- Peace Education Program, som omfattar 10 studietillfällen och tar upp följande teman: fred, uppskattning, inre styrka, självkännedom, klarhet, förståelse, värdighet, val, hopp och välbefinnande. Det har även använts på fängelser med goda resultat. Genom självkänsla och nya insikter lämnar internerna det kriminella livet bakom sig. Är det inte så vi bör jobba?

Historien visar tydligt att krig löser inga konflikter. Är vi och våra politiker insiktsfulla nog att förstå detta? Att det finns en bättre väg. Dags för en sann medvetandeevolution!