Förr eller senare börjar människan att fundera djupare över livets mening. Det kan vara en gryende insikt om något bakomliggande av större natur. Vi börjar förstå att livet är så mycket mer än en slump. En högre medvetenhet börjar ge sig tillkänna. Vi ser den oerhörda intelligensen som yttrar sig genom naturen, universum, våra organismer, ja allt levande. Vi upplever alltmer telepati, synkronicitet och vår intuition börjar vakna. Vi börjar förstå att allt hänger ihop. Att när vi ruckar på den sköra balansen mellan allt levande på jorden, så får det konsekvenser. Dessa kan bli större och allvarligare än vad vi har förstått. Vår planet är ett levande och intelligent väsen, där vi som mänsklighet är ett inslag. Människans uppvaknande är en ständigt pågående process av uppenbarande av allt högre perspektiv.
Mänskligheten har idag spårat ur från den livsbefrämjande vägen. Livet tycks handla om underhållning, konsumtion, karriär, pengar och konkurrens. Allt detta har lett människan bort från henne själv. Man har slutat att ifrågasätta och låter sig distraheras från det verkligt väsentliga. Vi undanhålls från information som skulle kunna väcka oss ur vår dvala. Till exempel att äldre bröder tålmodigt övervakar vår utveckling här på jorden och har besökt oss här sedan länge. Vittnesmål och bevis läcker ut, men drunknar i informationsflödet. Modiga individer larmar om sakers tillstånd, men vi orkar inte alltid ta in. Mitt i allt detta börjar människor att vakna. Och det är hög tid.
När vi börjar förstå sammanhangen ökar också vårt ansvar. Ansvar över våra dagliga val, hur vi väljer att nära eller tära livet på planeten. Uppvaknande leder så småningom till respekt för allt levande och till en kärlek som blir alltmer allomfattande. En önskan att tjäna Livet vaknar i oss. Där kan vi mötas och tillsammans skapa en bättre värld, där vi som mänsklighet har möjlighet att överleva. En värld byggd på frihet, kärlek och
glädje.
