– i förhållanden av alla slag – mellan vänner, arbetskamrater, partners, i familjen, grupper, länder mm.
Alla relationer för att betraktas som goda präglas av ömsesidig välvilja och med parternas förmåga att vara närvarande och kunna lyssna på varandra. Det innefattar även förståelse för varandras egenart och uppgift. Där är ödmjukhetens egenskap en nyckel, vilken till sin natur innebär lyhördhet, osjälviskhet, pålitlighet, omtanke och ansvar. Genom den tillit som i sådan atmosfär har möjlighet att byggas upp, finns utsikter för långvarig och genuin relation.
En god kommunikation parterna emellan är viktig, där man strävar efter att undvika onödigt tal, monologer om personliga livets alla små detaljer, skvaller och förtal, som allt är lös grund att bygga på. Grundläggande gemensamma intressen eller värderingar gör relationen till ett ömsesidigt utbyte av stöd, erfarenheter eller arbete med bestämt mål. Alla relationer väljer vi dock inte själva utan fås genom livets försorg för ömsesidigt lärande. Där får vi öva förmågan att möta varandra där vi står.
Av stor vikt är att ge varandra frihet. Detta står under frihetslagen, en av de livslagar vi människor har att lära oss leva efter. Det innebär frihet att vara sig själv, bestämma över sig själv, ha rätt till egna tankar och känslor, få ta egna beslut och rå över sin egen tid, utan att därmed inkräkta på andras lika rättigheter eller brista i plikter och ansvar. Där går frihetens gräns. Ingen kan ta sig ”frihet” på den andres bekostnad. Där har gränsen överskridits. Ömsesidig hänsyn präglar varje god relation, i motsats till allehanda själviska krav vilka endast kan verka förstörande på relationer.
Om man har svårt att upprätthålla relationer, och upplever att situationer upprepar sig, kan självrannsakan vara klokt. Problemet ligger ofta i den egna personligheten, då livets läxor återkommer gång på gång tills vi lär oss att hantera dem på nytt sätt. Alltid där själviska motiv blandas in blir relationer därefter, så länge de varar. Grundläggande förutsättning är även förmåga att visa hänsyn, utan att kräva hänsyn, utan att framhäva det egna jagets själviska behov. Hinder för ömsesidiga bestående relationer är självupptagenhet, lättretlighet, oförmåga att lyssna, krav på hänsyn, opålitlighet, oansvar, brist på tillit och oförmåga att lämna det förflutna bakom sig.
I en osund relation där ena parten kräver plats och hänsyn på den andres bekostnad, saknas den grundläggande kvalitet som varje god relation bör byggas på. Där finns alltid valet att lämna relationen, vilket dock kräver förmåga att ta svåra beslut. Ju mer vi kan utveckla inre styrka och oberördhet, inte låta oss triggas, ju starkare skydd får vi mot törnar utifrån. Vi kan stå orubbliga mitt i stormen, trygga, fasta, centrerade i vårt vara, med växande medvetenhet om att vi faktiskt inte är våra känslor och tankar. Vi är den som neutralt förmår betrakta dessa utifrån.
Genom att sträva efter att utveckla verklig självmedvetenhet, genom att utveckla de tolv essentiala egenskaperna, lära oss leva efter livslagarna, och växa i kunskap, kan vi lära oss bygga allt sundare relationer, präglade av vår växande enhetskänsla. Då kan vi även påbörja utvecklandet av den gruppmedvetenhet som är en förberedelse för livet i enhetsvärlden. Det kloka i orden ”lika barn leka bäst” har en verklig och uppenbar mening för den som har förstått.
Våra band till familj och vänner är verkliga och starka, spunna över lång tid genom många inkarnationer. Under utvecklingens gång ges vi nya tillfällen att genom relationer och livserfarenheter utveckla egenskaper och förmågor. Vi får under tiden lära oss ha överseende med varandra i vår ofullkomlighet, inom sunda gränser. Vi kommer alla tids nog nå nästa naturrike, endast tidpunkten skiljer.
