Förr eller senare upptäcker de flesta att konsumtion faktiskt inte gör oss lyckliga, Det kan upplevas så under en period, men den långvariga harmonin inom oss själva når vi inte utan att söka en djupare kontakt med den inre kärnan i oss, vårt sanna jag.
Varför konsumerar vi då? Sådan konsumtion som är helt igenom nyckfull och inte fyller något egentligt fundamentalt behov eller är till glädje för oss utan att skada vare sig planeten eller annat liv. Vi kan t.ex. fråga oss:
Konsumerar jag för att verka trendig? Varför behöver jag i så fall göra det? Handlar det egentligen om att kompensera ett dåligt självförtroende?
Varför väljer jag att gå i obekväma kläder och skor? Är jag inte värd att ha funktionella och bekväma kläder? Är den yttre fasaden viktigare än min hälsa och mitt välbefinnande? Hur mycket av mina värderingar och mitt egenvärde signalerar jag faktiskt utåt?
Är det möjligt för mig att klä mig praktiskt och bekvämt, men ändå tilltalande? Kan jag byta kläder med vänner eller köpa begagnat istället för nytt?
Hur viktigt är det att ha senaste tekniken? Vad är nödvändigt och vilka funktioner kan jag dela med andra? Istället för att slänga, kan någon ta tillvara på det jag inte vill ha längre?
Konsumtion kan aldrig rädda världen från rådande akutsituation. Tillväxthetsen är en farlig religion i detta läge. Det är endast omställning grundad på en ökad medvetenhet hos planetens invånare som kan leda oss tillbaka från vår urspårning. Det handlar inte om arbetstillfällen som skulle minska utan om att lära oss dela på det nödvändiga arbetet. Dela. Inte skapa ytterligare en generation sönderstressade och sjuka medborgare, medan andra går arbetslösa. Det handlar om mänsklighetens överlevnad. En primitiv civilisations steg framåt eller mot avgrunden.
