När i människan väcks en medveten strävan till utveckling, är den till en början tämligen svag. Ansatser att genomskåda den egna personligheten uppkommer på sin höjd sporadiskt, och då oftast vagt. Saken skjuts snabbt åt sidan för att glömmas bort, tills nästa flyktiga stund av samvete visar sig. Att på allvar rannsaka oss själva, se våra svagheter och vad som behöver utvecklas, är nödvändig grund för den som eftersträvar medveten utveckling. Det vi människor är här för att utveckla genom våra inkarnationer, är de tolv essentiala egenskaperna: livstillit, självtillit, lagtillit, rättrådighet, opersonlighet, offervilja, trohet, förtegenhet, livsglädje, målmedvetenhet, vishet och enhet. Dessa innefattar mycket mer än vi till förstone tror oss förstå. Kunskapen om dessa och om livets mening, ger en klar målinriktning för den som strävar efter att växa i både kunskap och vara. Denna målinriktning är den genuine sökarens kännetecken.
Av grundläggande vikt för medvetenhetsutvecklingen är att undanröja alla hinder. Världsliga distraktioner och neddragande intryck är allmänna hinder som effektivt hämmar den viljeansträngning som krävs för att ens försöka. I de fall vi låter dessa styra kan vi heller inte förvänta oss komma någonvart. Att våga genomskåda alla de emotionala illusioner och mentala fiktioner vi inympats med och tagit för sanna utan ifrågasättande, blir likaså nödvändigt för den som vill befria sig och sträva efter medveten utveckling. Andra vanliga hinder är okunnighet, självupptagenhet, begär, lättja, själviskhet, fåfänga och fokus på oväsentligheter. På lägre utvecklingsstadier är dessa fullt naturliga, men någon gång kommer människan till en brytpunkt där hon har möjlighet att gå vidare. Hon blir en sökare.
Om vi bara kommer över tröskeln där vi en gång för alla viker vårt liv åt egen och andras medvetenhetsutveckling, går det desto snabbare. Då är vi även lyhörda för de signaler som kommer till oss om vilka fel vi behöver rätta. Vi anstränger oss att följa de regler och livslagar vi lär oss. Det blir vårt främsta mål att vandra denna väg medvetet och att undanröja de hinder som försvårar detta. För detta krävs urskillning, förmåga att skilja det högre från det lägre, det bättre från det sämre, det önskvärda från det icke önskvärda. Utan värdering och utan insikt om kvalitet, kan vi inte heller ha något att sträva efter. Av denna växande urskillningsförmåga kännetecknas den hängivne sökare som vandrar den gyllene medelvägen, vägen mellan ytterligheterna. Den knivskarpa väg som leder oss till nästa naturrike.
Att lämna detta arbete därhän, är anledningen till att vi människor utvecklas så långsamt. Vi har tiotusentals inkarnationer bakom oss. Liv efter liv repeterar vi mest samma saker. Möjligheter till utveckling erbjuds, men går oss ofta förbi. En dag kanske insikten når oss att våra ansträngningar behöver öka om vi vill komma någonvart. Dock är det viktigt förstå att enligt livslagarna måste varje människa själv bestämma när hon vill påbörja mer medveten utveckling. Det är var och ens eget beslut, enligt både frihetslagen och självlagen, lagen för självförverkligande.
Om vi studerar och får teoretisk kunskap genom esoteriken, måste den även praktiseras i det levande livet. All kunskap vi tar in måste få ändamålsenligt utlopp, för att inte riskera ohälsa med allvarliga blockeringar, och missade möjligheter i kommande inkarnationer. Som vandrare på vägen ingår individen också i olika grupper där vårt bidrag i form av vårt vara verkar antingen höjande eller sänkande på gruppens nivå. För att avancera som grupp behöver var och en bidra med sin ansträngning för att gruppkraften ska kunna stärkas. Underlåtenhet hämmar gruppens gemensamma utveckling och hindrar gruppens uppnående av mål. Att utveckla gruppmedvetenhet är förberedelse för liv i kommande naturrike där enheten är förverkligad.
