Frön i vinden

Stora summor går till länders försvar. Men hur mycket går till att få barn och ungdomar att växa upp med insikten att fred börjar inom oss själva? Lika lite vi kan förhindra sjukdomar med nya läkemedel, kan vi skapa fred genom att rusta oss för krig. Vi behöver höja vårt medvetande och gå till orsaken.

Människor flyr från krig, men en del har inte bara flytt utan tagit ”kriget” med sig. Då är det av ännu större vikt att arbeta förebyggande med verkligt fredsarbete. Vi behöver en fredsmyndighet som ansvarar för fredsutbildningar för alla medborgare, med början i våra skolor. Den skulle kunna arbeta aktivt för att sprida fredstanken i världen och för en allmän medvetandehöjning.

Fredsambassadören Prem Rawat reser världen runt med sitt budskap. Han har t.ex. talat inför FN och italienska riksdagen. Rawat har utarbetat ett fredsprogram – PEP- Peace Education Program, som omfattar 10 studietillfällen och tar upp följande teman: fred, uppskattning, inre styrka, självkännedom, klarhet, förståelse, värdighet, val, hopp och välbefinnande. Det har även använts på fängelser med goda resultat. Genom självkänsla och nya insikter lämnar internerna det kriminella livet bakom sig. Är det inte så vi bör jobba?

Historien visar tydligt att krig löser inga konflikter. Är vi och våra politiker insiktsfulla nog att förstå detta? Att det finns en bättre väg. Dags för en sann medvetandeevolution!

Visst önskar de flesta ett samhälle utan klotter, skadegörelse och nedskräpning. Ett samhälle där vi också värnar om den yttre miljön. Varför klottrar vissa och orsakar skadegörelse? Vi måste se till orsaken. Människor som känner sig delaktiga och får vara med och ta ansvar värnar om sin miljö. En människa som mår bra och har sunda värderingar visar respekt för andras egendom. En som klottrar måste därför på något sätt vara försummad. Då behöver vi se runtom. Var har det brustit?

Våra barn präglas av sin uppväxtmiljö, både hemmet, skolan, vänkrets, samhället och media, och har även sina personliga egenskaper. Bristen behöver inte alltid komma från hemmet. Andra omständigheter kan i kombination med barnets egenskaper bana väg för en destruktiv utveckling. Men då bristen finns i hemmiljön eller uppfostran, så måste vi förstå att föräldrar bär på sitt eget inre bagage och då blir inte alltid uppväxtmiljön i hemmet så god som vi skulle önska. Vuxna mår inte alltid bra, och ibland finns osunda värderingar som lätt förs över på barnen. Hur ska vi då kunna förvänta oss en sund och exemplarisk uppfostran? Människor uppfostrar efter sin ork och förmåga.

Det talas om föräldrarnas ansvar, men skolan behöver finnas där som stöd när det brister hemma. Det finns barn som växer upp under tragiska förhållanden. Våra barn tillbringar mycket tid i skolan och behöver omges av lyhörd personal som också har tid och resurser att se varje individ och dess behov. Se vilka unika talanger som behöver få uttryck och vad varje enskild individ behöver för att växa. För detta behöver skolan reformeras i grunden. Både lärare och elever ska kunna känna glädje inför sin dag.

De som ägnar sig åt graffitti och har talang för det konstnärliga bör ges utrymme för att utveckla detta inom skolan, gärna i större projekt. Erkänn deras talang och låt dem växa. Alla elever kan inte stöpas i samma form. Undervisningen behöver tidigt vara mer flexibel för att tillgodose olika intressen och färdigheter. Alla är inte ämnade för intensiv teoretisk undervisning. Skolan behöver kunna fånga upp alla elevers inspiration, kreativitet och intressen på nya sätt, där hänsyn tas till deras personliga egenskaper. Vi kan tidigt införa obligatoriska timmar för livskunskap och självkännedom för att stärka den emotionella intelligensen, medkänslan och inre styrkan. För ökad förståelse, ansvar och respekt.

Istället för att nedslås över alla symtom vi ser i samhället, så behöver vi fundera över varför det ser ut som det gör? Läs gärna boken ”Känslans intelligens” av Daniel Goleman. Där tas en underbar vision upp om skolans funktion. Om du känner du dig maktlös, så förändra dig själv, det räcker långt. Var kärlek i tanke, ord och handling.

Då livsupplevelsen naturligt innefattar olika faser, omfattar den under inkarnationernas gång också perioder av lidande. Förluster, sorger och svårigheter av olika slag danar människan med tiden. Vi växer. Detta leder oss fram till ökad förståelse och ödmjukhet. Den mänskliga utvecklingen handlar om att utveckla en högre medvetenhet, monadens medvetenhet. Så småningom kan vi reflektera över frågan: Vem är det egentligen som lider?

Är det vårt lägre skenbara jag med sina höljens begär, bundenhet och egna tolkningar, eller är det vårt sanna jag, monaden? Men monaden vi alla egentligen är kan inte lida. Denna vår sanna natur ser evigheten i allt liv. Den förstår att det finns ett högre syfte.

De lägre höljenas natur hindrar den sanna kärleken med sina villkor. Glädjen över att ge kärlek, beröra i tanke, känsla eller handling, utan det skenbara jagets envisa förväntningar på gensvar, får vårt högre emotionala att växa. Genom att bejaka våra ädlaste känslor, kan vi uppleva den sanna och innerliga glädjen.

Från att se och uppleva livet genom våra lägre höljens färgade glasögon, börjar vi så småningom se allt så mycket klarare. Våra tolkningar ersätts av kunskap och insikt och vi triggas inte längre av det som vi tidigare gjorde genom det gamla synsättet. Vi släpper den bundenhet till relationer och materiell välfärd som präglat det tidigare livet. Välmåendet blir oberoende av yttre faktorer.

Genom att påminna oss om vår sanna identitet så kan vi börja förstå att vi är Ett med alla vi möter. Bortom personligheter och egoistiska handlingar döljs denna sanna natur inom varje människa. Ibland väl dolt, men ändå finns det där.

Denna mestadels omedvetna vandring från identifikation med de lägre höljenas begär till monadens medvetenhet utgör vår livsupplevelse, som i samspel med våra medmänniskor spelas upp i otaliga dramer. Dessa har som enda syfte att föra oss framåt i utvecklingen. Ofta repeteras dessa gång på gång innan vi drar lärdom.

Genom att se att våra motspelare endast har den, för dagsmedvetandet annars omedvetna, roll som är gudomligt anpassad för att utlösa just de situationer och dramer som kan trigga vår utveckling i det vi mest behöver lära, kan vi nå en djupare förståelse för livets många skeenden.

Som ett gigantiskt flerdimensionellt pussel har varje individ sin unika roll anpassad till den stora ständigt rörliga helheten av livsupplevelser. Målet för oss alla är att vakna upp till vår sanna identitet, monaden.