Frön i vinden

Finns det någon djupare förklaring till att polariseringen förstärkts och blivit så tydlig under dessa extrema tider? Det gör det, men det innebär att vi måste lyfta fram saker som de flesta är okunniga om. Det handlar om vår evolution och om hur vår medvetenhet under lång tid utvecklas från lägre emotionalas repellerande yttringar till högre förädlade känslor, samt lägre mentalas begränsade förmågor till högre mentalas perspektivmedvetenhet. Den bristande kunskapen om detta och om de livslagar som styr våra liv, har gjort att vi ännu inte förmått lyfta oss ur denna ofullkomliga värld för att skapa något bättre. Vi fortsätter därför skörda vad vi sått.

Nu blottas mänsklighetens svaghet, hennes medvetenhets utvecklingsstadium. Den visar att mentala medvetenhetsnivån ännu inte nått det högre perspektivtänkandet. Och hatets otaliga former visar emotionala utvecklingens status.  Det frånvarande erkännandet av högre medvetenhetsnivåer gör att ödmjukheten inför livets evolution ännu inte uppnåtts. Den bristande kvaliteten på vårt samhälle är just resultatet av vår kollektiva medvetenhetsnivå. Ett gott samhälle skulle se mycket annorlunda ut.

Viktigt att förstå är att intelligens inte automatiskt innebär hög mentalmedvetenhet. Intelligensen kan utvecklas redan på tidigt stadium i medvetenhetsutvecklingen, men den styrs där av själviska motiv. Faktum är att intelligens och mentalmedvetenhet är två skilda saker. Intelligens handlar mer om redskapets, det vill säga hjärnans, funktionsförmåga, medan mentalmedvetenhet handlar om nivån på innehållet. Och det är innehållets nivå som är det väsentliga. Observeras bör att kunskapsnivån inom universitetsstudier faller inom lägre nivå när det gäller mentalmedvetenhet! En ack så välutbildad person är därför oftast fortfarande begränsad i sin medvetenhetsnivå. Det krävs andra studier och mental verksamhet för att höja denna.

Det i vår tid mest utbredda hindret för höjandet av vår tankeförmåga är, förutom ödmjukhet inför det vi inte förstår, oförmågan att överblicka, att se samband och långtgående konsekvenser, att tänka i nyanser och skalor, och att med välutvecklad omdömesförmåga dra verklighetsförankrade slutsatser. Orsaken härtill är formativt tänkande (i den betydelse det ges inom medvetenhetsutveckling), ren okunnighet, eller mental lättja. Det formativa tänkandet ser allt i svart eller vitt, antingen eller, är oförmöget att göra nyanserade bedömningar, är allmänt oflexibelt, gör subjektiva tolkningar utan verklighetsgrund, och antar färdiglagade åsikter. Det formativa tänkandet är det som vållar sådan splittring i vår tid och visar sig tydligt i aktuella exempel såsom dessa:

* ifrågasättande människor (som tänker själva) klassas som konspirationsteoretiker

* nationalister klassas som högerextrema och farliga

* vaccinkritiska människor klassas som ointelligenta foliehattar

* hälsomedvetna människor klassas som ovetenskapliga flummare

* frihetsförsvarande människor klassas som oansvariga egoister

De som fäller dessa omdömen visar därmed att de är offer för sitt formativa tänkande. Den som börjat aktivera högre mentalmedvetenhet ser det annorlunda:

*ifrågasättande människor visar att de inte mekaniskt accepterar vad de matas med utan har en sund skepsis som visar att det mentala är under utveckling. De är medvetna om att girighet styr majoriteten av mänskligheten på detta utvecklingsstadium och att detta därför i hög grad påverkar vad som propageras för i samhället. Den mer lättmanipulerade delen av mänskligheten skjuter däremot gärna obekväma fakta ifrån sig och litar blint på överhögheten.

* människor som värnar om sin nations bästa kan vara av många olika slag, det vill säga stå på vitt skilda utvecklingsstadier. Allt från en sund, medkännande, ansvarsfull, osjälvisk, högt utvecklad individ som älskar sitt land, till en våldsam, outvecklad barbarindivid som helst vill utrota vissa människor. Skillnaden dem emellan är enormt stor. Sedan har vi alla däremellan. Att värna om sitt land är inte extremt, tvärtom är det något sunt, och därmed osunt att inte värna om sitt land. Till detta hör insikter som endast högre mentalmedvetenhet förmår uppfatta.

* de som hyser okritisk tillit till läkemedelsbolagens välvillighet ombeds läsa boken ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” av Peter Götschze för att vakna upp ur den smutsrosa bubblan. Det finns fler modiga individer som valt att avslöja den smutsiga verkligheten bakom kulisserna. Där uppenbaras med all önskvärd tydlighet att det är mänsklighetens okunnighet som upprätthåller girigheten i världen. Vi kommer inte kunna bygga ett bättre samhälle förrän människor vaknar och förändras. Att vinstintressen är det absolut primära för läkemedelsindustrin må komma som en överraskning för vissa, men den insikten kommer hjälpa oss att ta mer avvägda beslut gällande vår hälsa i framtiden. Och då menar vi att verkligen rädda liv, och undvika mycket onödigt lidande.

* hälsomedvetna människor erkänner kunskap som ofta är beprövad genom tusentals år, såsom den gamla kunskapen om örtmedicin. Då denna kunskap förstås är ett hot mot kommersiella intressens produkter finns inga företag som bekostar dyra omfattande studier. Det verkligt sunda förnuftet står fritt från giriga intressen och genomskådar med lätthet där sådant förekommer. De klassas förstås som alternativa lättlurade hokuspokus-personer. De som låter sig luras av medias propaganda avslöjar däremot sin okunnighet. Därmed inte sagt att det inte förekommer fusk även inom hälsobranschen, för det gör det, liksom i alla branscher. Den som vill sko sig på andras bekostnad hittar alltid kreativa sätt. Urskillningsförmåga är något vi ständigt behöver utveckla och förfina.

* människor som värnar om frihet och sanning anklagas som oansvariga egoister när de inte lyder statens rekommendationer. Dessa är människor som kan tänka själva. De är inte orderföljare. De känner ofta till att det finns högre lagar, livslagar, som står över de förnuftslösa påhitt våra så kallade ledare försöker styra oss med. Att underlåta att skaffa oss verklig och underbyggd kunskap gör oss till passiva marionetter till staten eller de vinstintressen som styr. Det som händer nu är att vår speciella tid pockar på ett kollektivt uppvaknande som vi här försöker belysa. Vi dömer inte våra medmänniskor, men pekar på vad som är ohållbart att hålla fast vid för att evolutionen ska ha sin gång och vi ska ha en rimlig chans att dämpa vår civilisations förfall.

Nu om någonsin, måste mänskligheten stå upp för frihet och sanning. Situationen har snabbt blivit så absurd att likheten med den kokta grodan är mer än påtaglig. När flertalet fortfarande tror på läkemedelsindustrin välvillighet, utan kunskap om deras tentakler ute i samhället, samt på våra folkvalda ledare som med sina praktexempel på formativt tänkande och sin ohöljda okunnighet försöker styra folket, är det viktigare än någonsin att stå upp för vår frihet, och stå upp för sanning. Vi badar i lögner, och måste anstränga oss nu att finna sanningskompassen.

Den tidigare så högt värderade yttrandefriheten, tillåts snabbt falla och visar därmed den öppna vägen till diktatur för en befolkning som fallit i sömn, neddrogad av vår tids underhållande, lättsmälta och beroendeframkallande distraktioner. Det sedan tidigare långt skridna samhällsförfallet med mycket allvarliga brister inom vård, skola, omsorg och övriga samhällsfunktioner, har genom gångna årets vansinnigheter kraftigt påskyndats. Men nu kan all skuld enkelt läggas på ett virus, på grund av bristande förmåga att höja blicken.

Ett exempel på högre tänkande visar ett av remissvaren till regeringens lagförslag inför pandemilagen. Det blev föga förvånande ignorerat, men dess överlägsna kvalitet är en inspirerande läsning för tänkande människor. Det återfinns på www.veidos.nu.

Vi kan bättre. Med ödmjukhet och aktiv kunskapsinhämtning finns goda chanser till att vända detta till något gott.

När i människan väcks en medveten strävan till utveckling, är den till en början tämligen svag. Ansatser att genomskåda den egna personligheten uppkommer på sin höjd sporadiskt, och då oftast vagt. Saken skjuts snabbt åt sidan för att glömmas bort, tills nästa flyktiga stund av samvete visar sig. Att på allvar rannsaka oss själva, se våra svagheter och vad som behöver utvecklas, är nödvändig grund för den som eftersträvar medveten utveckling. Det vi människor är här för att utveckla genom våra inkarnationer, är de tolv essentiala egenskaperna: livstillit, självtillit, lagtillit, rättrådighet, opersonlighet, offervilja, trohet, förtegenhet, livsglädje, målmedvetenhet, vishet och enhet. Dessa innefattar mycket mer än vi till förstone tror oss förstå. Kunskapen om dessa och om livets mening, ger en klar målinriktning för den som strävar efter att växa i både kunskap och vara. Denna målinriktning är den genuine sökarens kännetecken.

Av grundläggande vikt för medvetenhetsutvecklingen är att undanröja alla hinder. Världsliga distraktioner och neddragande intryck är allmänna hinder som effektivt hämmar den viljeansträngning som krävs för att ens försöka. I de fall vi låter dessa styra kan vi heller inte förvänta oss komma någonvart. Att våga genomskåda alla de emotionala illusioner och mentala fiktioner vi inympats med och tagit för sanna utan ifrågasättande, blir likaså nödvändigt för den som vill befria sig och sträva efter medveten utveckling. Andra vanliga hinder är okunnighet, självupptagenhet, begär, lättja, själviskhet, fåfänga och fokus på oväsentligheter. På lägre utvecklingsstadier är dessa fullt naturliga, men någon gång kommer människan till en brytpunkt där hon har möjlighet att gå vidare. Hon blir en sökare.

Om vi bara kommer över tröskeln där vi en gång för alla viker vårt liv åt egen och andras medvetenhetsutveckling, går det desto snabbare. Då är vi även lyhörda för de signaler som kommer till oss om vilka fel vi behöver rätta. Vi anstränger oss att följa de regler och livslagar vi lär oss. Det blir vårt främsta mål att vandra denna väg medvetet och att undanröja de hinder som försvårar detta. För detta krävs urskillning, förmåga att skilja det högre från det lägre, det bättre från det sämre, det önskvärda från det icke önskvärda. Utan värdering och utan insikt om kvalitet, kan vi inte heller ha något att sträva efter. Av denna växande urskillningsförmåga kännetecknas den hängivne sökare som vandrar den gyllene medelvägen, vägen mellan ytterligheterna. Den knivskarpa väg som leder oss till nästa naturrike.

Att lämna detta arbete därhän, är anledningen till att vi människor utvecklas så långsamt. Vi har tiotusentals inkarnationer bakom oss. Liv efter liv repeterar vi mest samma saker. Möjligheter till utveckling erbjuds, men går oss ofta förbi. En dag kanske insikten når oss att våra ansträngningar behöver öka om vi vill komma någonvart. Dock är det viktigt förstå att enligt livslagarna måste varje människa själv bestämma när hon vill påbörja mer medveten utveckling. Det är var och ens eget beslut, enligt både frihetslagen och självlagen, lagen för självförverkligande.

Om vi studerar och får teoretisk kunskap genom esoteriken, måste den även praktiseras i det levande livet. All kunskap vi tar in måste få ändamålsenligt utlopp, för att inte riskera ohälsa med allvarliga blockeringar, och missade möjligheter i kommande inkarnationer. Som vandrare på vägen ingår individen också i olika grupper där vårt bidrag i form av vårt vara verkar antingen höjande eller sänkande på gruppens nivå. För att avancera som grupp behöver var och en bidra med sin ansträngning för att gruppkraften ska kunna stärkas. Underlåtenhet hämmar gruppens gemensamma utveckling och hindrar gruppens uppnående av mål. Att utveckla gruppmedvetenhet är förberedelse för liv i kommande naturrike där enheten är förverkligad.

– i förhållanden av alla slag – mellan vänner, arbetskamrater, partners, i familjen, grupper, länder mm.

Alla relationer för att betraktas som goda präglas av ömsesidig välvilja och med parternas förmåga att vara närvarande och kunna lyssna på varandra. Det innefattar även förståelse för varandras egenart och uppgift. Där är ödmjukhetens egenskap en nyckel, vilken till sin natur innebär lyhördhet, osjälviskhet, pålitlighet, omtanke och ansvar. Genom den tillit som i sådan atmosfär har möjlighet att byggas upp, finns utsikter för långvarig och genuin relation.

En god kommunikation parterna emellan är viktig, där man strävar efter att undvika onödigt tal, monologer om personliga livets alla små detaljer, skvaller och förtal, som allt är lös grund att bygga på. Grundläggande gemensamma intressen eller värderingar gör relationen till ett ömsesidigt utbyte av stöd, erfarenheter eller arbete med bestämt mål. Alla relationer väljer vi dock inte själva utan fås genom livets försorg för ömsesidigt lärande. Där får vi öva förmågan att möta varandra där vi står.

Av stor vikt är att ge varandra frihet. Detta står under frihetslagen, en av de livslagar vi människor har att lära oss leva efter. Det innebär frihet att vara sig själv, bestämma över sig själv, ha rätt till egna tankar och känslor, få ta egna beslut och rå över sin egen tid, utan att därmed inkräkta på andras lika rättigheter eller brista i plikter och ansvar. Där går frihetens gräns. Ingen kan ta sig ”frihet” på den andres bekostnad. Där har gränsen överskridits. Ömsesidig hänsyn präglar varje god relation, i motsats till allehanda själviska krav vilka endast kan verka förstörande på relationer.

Om man har svårt att upprätthålla relationer, och upplever att situationer upprepar sig, kan självrannsakan vara klokt. Problemet ligger ofta i den egna personligheten, då livets läxor återkommer gång på gång tills vi lär oss att hantera dem på nytt sätt. Alltid där själviska motiv blandas in blir relationer därefter, så länge de varar. Grundläggande förutsättning är även förmåga att visa hänsyn, utan att kräva hänsyn, utan att framhäva det egna jagets själviska behov. Hinder för ömsesidiga bestående relationer är självupptagenhet, lättretlighet, oförmåga att lyssna, krav på hänsyn, opålitlighet, oansvar, brist på tillit och oförmåga att lämna det förflutna bakom sig.

I en osund relation där ena parten kräver plats och hänsyn på den andres bekostnad, saknas den grundläggande kvalitet som varje god relation bör byggas på. Där finns alltid valet att lämna relationen, vilket dock kräver förmåga att ta svåra beslut. Ju mer vi kan utveckla inre styrka och oberördhet, inte låta oss triggas, ju starkare skydd får vi mot törnar utifrån. Vi kan stå orubbliga mitt i stormen, trygga, fasta, centrerade i vårt vara, med växande medvetenhet om att vi faktiskt inte är våra känslor och tankar. Vi är den som neutralt förmår betrakta dessa utifrån.

Genom att sträva efter att utveckla verklig självmedvetenhet, genom att utveckla de tolv essentiala egenskaperna, lära oss leva efter livslagarna, och växa i kunskap, kan vi lära oss bygga allt sundare relationer, präglade av vår växande enhetskänsla. Då kan vi även påbörja utvecklandet av den gruppmedvetenhet som är en förberedelse för livet i enhetsvärlden. Det kloka i orden ”lika barn leka bäst” har en verklig och uppenbar mening för den som har förstått.

Våra band till familj och vänner är verkliga och starka, spunna över lång tid genom många inkarnationer. Under utvecklingens gång ges vi nya tillfällen att genom relationer och livserfarenheter utveckla egenskaper och förmågor. Vi får under tiden lära oss ha överseende med varandra i vår ofullkomlighet, inom sunda gränser. Vi kommer alla tids nog nå nästa naturrike, endast tidpunkten skiljer.