Visst önskar de flesta ett samhälle utan klotter, skadegörelse och nedskräpning. Ett samhälle där vi också värnar om den yttre miljön. Varför klottrar vissa och orsakar skadegörelse? Vi måste se till orsaken. Människor som känner sig delaktiga och får vara med och ta ansvar värnar om sin miljö. En människa som mår bra och har sunda värderingar visar respekt för andras egendom. En som klottrar måste därför på något sätt vara försummad. Då behöver vi se runtom. Var har det brustit?
Våra barn präglas av sin uppväxtmiljö, både hemmet, skolan, vänkrets, samhället och media, och har även sina personliga egenskaper. Bristen behöver inte alltid komma från hemmet. Andra omständigheter kan i kombination med barnets egenskaper bana väg för en destruktiv utveckling. Men då bristen finns i hemmiljön eller uppfostran, så måste vi förstå att föräldrar bär på sitt eget inre bagage och då blir inte alltid uppväxtmiljön i hemmet så god som vi skulle önska. Vuxna mår inte alltid bra, och ibland finns osunda värderingar som lätt förs över på barnen. Hur ska vi då kunna förvänta oss en sund och exemplarisk uppfostran? Människor uppfostrar efter sin ork och förmåga.
Det talas om föräldrarnas ansvar, men skolan behöver finnas där som stöd när det brister hemma. Det finns barn som växer upp under tragiska förhållanden. Våra barn tillbringar mycket tid i skolan och behöver omges av lyhörd personal som också har tid och resurser att se varje individ och dess behov. Se vilka unika talanger som behöver få uttryck och vad varje enskild individ behöver för att växa. För detta behöver skolan reformeras i grunden. Både lärare och elever ska kunna känna glädje inför sin dag.
De som ägnar sig åt graffitti och har talang för det konstnärliga bör ges utrymme för att utveckla detta inom skolan, gärna i större projekt. Erkänn deras talang och låt dem växa. Alla elever kan inte stöpas i samma form. Undervisningen behöver tidigt vara mer flexibel för att tillgodose olika intressen och färdigheter. Alla är inte ämnade för intensiv teoretisk undervisning. Skolan behöver kunna fånga upp alla elevers inspiration, kreativitet och intressen på nya sätt, där hänsyn tas till deras personliga egenskaper. Vi kan tidigt införa obligatoriska timmar för livskunskap och självkännedom för att stärka den emotionella intelligensen, medkänslan och inre styrkan. För ökad förståelse, ansvar och respekt.
Istället för att nedslås över alla symtom vi ser i samhället, så behöver vi fundera över varför det ser ut som det gör? Läs gärna boken ”Känslans intelligens” av Daniel Goleman. Där tas en underbar vision upp om skolans funktion. Om du känner du dig maktlös, så förändra dig själv, det räcker långt. Var kärlek i tanke, ord och handling.
