Blog Image

Frön i vinden

Om bloggen


Tankar om människans utveckling mot en högre medvetenhet och om hur vi kan skapa ett samhälle som speglar detta. Om att bli medvetna medskapare, för att kunna fortsätta leva som värdiga medborgare på denna vackra planet.
I en värld fylld av illusioner kan vi kanske skönja den bakomliggande enheten och det högre syftet tillsammans. Kanske landar något frö i dig.

Må du färdas väl på din väg! <3

Döden – ur annat perspektiv

Uncategorised Posted on 2020-04-03 22:25

Vår inställning till döden präglar också vårt handlande i svåra tider. När vi tror att denna innebär definitiva slutet för vår existens, blir den något att frukta och undvika så långt det är möjligt. Utan förståelse för dödens natur kan vi inte handla på annat sätt än att till varje pris försöka att rädda liv, vilket blir det naturliga och gemensamma målet under svåra kriser, medan andra långsiktiga konsekvenser får komma i andra hand. Människolivet är det som värderas högst när det gäller, vilket visar att något ädelt är under utveckling i människan. Detta ädla behöver uppnås innan livstillit och insikt om högre perspektiv kan vakna, där vi med kunskap om den mänskliga evolutionen kan bemöta och se på livet på nytt sätt. Om hjärtats ädla egenskaper inte utvecklades först skulle vi så småningom riskera bli av en kall och grym natur, lagd åt att välja en mörk väg. Så värnandet om den fortsatta fysiska existensen visar att något gott är under utveckling, då medkänsla, ödmjukhet och andra goda kvaliteter lättare gror under svåra omständigheter. Där får vi även möjlighet att börja omvärdera mycket av det vi tidigare värderat i livet och upptäcka vad som egentligen är väsentligt.

Genom krissituationer ”förbereds marken” inom oss och vi utvecklas. Kollektiva medvetenheten höjs och de bearbetade livserfarenheterna erbjuder en bördigare jord för de frön av kunskap som våra äldre bröder sår, och som då kan gro hos mottagliga individer. En begynnande förståelse för människans utvecklingsväg genom en mängd inkarnationer tar sin början. Vi har att lära att detta jordeliv är endast ett av ofantligt många. Att födas och att dö är liksom aktivitet och vila, båda lika nödvändiga ur det högre jagets synvinkel. Vi går in i och ut ur inkarnation, om och om igen. Det är endast det lägsta av våra höljen vi lämnar bakom oss, den fysiska organismen. Existensen fortsätter, och lika verkligt som vi uppfattar vårt vanliga liv, eller nattdrömmen när vi drömmer, är verkligheten efter den så kallade döden. Det verkliga offret eller ”döden” ur jagets synvinkel är att födas till den fysiska världen…

Den fysiska döden kommer för oss alla förr eller senare. När organismen är tärd och sjuklig kommer det ena eller andra orsaka dess fysiska tillbakadragande. Detta är något oundvikligt, och ur högre jagets synvinkel något nödvändigt och gott. Ett fysiskt redskap som inte längre kan tjäna sin funktion måste lösas ur det fysiska greppet och frigöras för högre existens. Fruktan att förlora nära och kära är förstås stor, då vi i vår okunnighet tror att vi verkligen förlorar dem. Men verkligheten är att vi har älskat varandra i så många skepnader, att vi får vara tacksamma att vi inte minns alla avsked i det förflutna. Men vi möts igen, och banden stärks. Döden är ingenting att frukta utan den är en befriande övergång och glädje när vi går vidare till finare existensvärldar.

Med den moderna teknologin inom vården har kapaciteten att rädda liv mångdubblats, på gott och ont. Ibland kan det vara gott och riktigt, men ibland förlänger det livet i en organism som inte längre tjänar sitt syfte och där det högre jaget bara väntar på lämpligt sätt att gå över. Kunde vi se detta ur det högre perspektivet, skulle vi kanske le överseende åt människornas ihärdiga försök att ”rädda liv”. Många gånger skadar dessa försök mer än de gör gott. Om vi vid svåra och dödshotande tillstånd, där möjlighet till tillfriskning är utesluten, istället kunde acceptera vårt tillstånd som en förberedelse för övergång, med tillit till att inkarnationen går mot sitt slut, skulle vi istället kunna välja att dö tryggt hemma i lugn och välkänd miljö. Med våra nära och kära samlade kan detta bli till en stilla och vacker övergång, ett fint farväl, samtidigt som möjlighet finns att ta hjälp av palliativa insatser vid behov.

Förutom fysiska organismens begränsningar har även skördelagen sin verkan både individuellt och kollektivt. Att människor ”tas ur inkarnation” är ingen slump utan har alltid en orsak, även om den må vara avlägsen och omöjlig för oss att förstå. Vilket dock aldrig skall hindra oss från att värna om och hjälpa varandra. Allt det goda vi kan göra för andra är förutom den genuina omsorgen, även en gottgörelse för gamla skulder och en god sådd genom en ny orsakshandling. Det långa tidsperspektivet är alltid en realitet även om vi människor ytterst sällan beaktar det.

De större perspektiven innefattar bland annat mänskligheten såsom kollektiv, civilisationers uppgång och fall, och planetens evolution, som alla står under kosmiska och solsystemiska lagar. Ur det högre perspektivet är inkarnationen en nödvändighet för att växa genom livserfarenheter, lärdomar och insikter. Sådana vi endast kan få på det fysiska planet. När syftet med den enskilda inkarnationen uppnåtts (något vi ej har möjlighet att nå full insikt i), inga fler möjligheter till lärorika erfarenheter kan erbjudas eller den mänskliga organismen gjorts otjänlig, kallar det högre jaget människan ur inkarnationen för fortsatt tillvaro i högre världar. En helt naturlig process enligt den högre kunskapen.

Alla dessa upprepade inkarnationer tjänar till att utveckla de tolv essentiala egenskaperna hos människan, vilkas uppnående är nödvändiga inför hennes framtida övergång till det femte naturriket. Detta följande naturrike, essentialvärlden eller enhetsvärlden, existerar i finare materievärldar än den fysiska, och där måste allt som inte är enhet, kärlek och visdom vara övervunnet en gång för alla. Innan dess är gemensamma målet i människoriket att uppnå enhet och broderskap i vårt liv på planeten, återspeglat i ett samhällsbyggande av helt ny kvalitet. Då kan mänskligheten genom sitt utstrålande av ljus, kraft och kärlek, fullgöra sin egentliga roll och vara till välsignelse för lägre naturriken.



Självrannsakan – grund för medveten utveckling

Medvetenhet Posted on 2019-09-13 11:54

När i människan väcks en medveten strävan till utveckling, är den till en början tämligen svag. Ansatser att genomskåda den egna personligheten uppkommer på sin höjd sporadiskt, och då oftast vagt. Saken skjuts snabbt åt sidan för att glömmas bort, tills nästa flyktiga stund av samvete visar sig. Att på allvar rannsaka oss själva, se våra svagheter och vad som behöver utvecklas, är nödvändig grund för den som eftersträvar medveten utveckling. Det vi människor är här för att utveckla genom våra inkarnationer, är de tolv essentiala egenskaperna: livstillit, självtillit, lagtillit, rättrådighet, opersonlighet, offervilja, trohet, förtegenhet, livsglädje, målmedvetenhet, vishet och enhet. Dessa innefattar mycket mer än vi till förstone tror oss förstå. Kunskapen om dessa och om livets mening, ger en klar målinriktning för den som strävar efter att växa i både kunskap och vara. Denna målinriktning är den genuine sökarens kännetecken.

Av grundläggande vikt för medvetenhetsutvecklingen är att undanröja alla hinder. Världsliga distraktioner och neddragande intryck är allmänna hinder som effektivt hämmar den viljeansträngning som krävs för att ens försöka. I de fall vi låter dessa styra kan vi heller inte förvänta oss komma någonvart. Att våga genomskåda alla de emotionala illusioner och mentala fiktioner vi inympats med och tagit för sanna utan ifrågasättande, blir likaså nödvändigt för den som vill befria sig och sträva efter medveten utveckling. Andra vanliga hinder är okunnighet, självupptagenhet, begär, lättja, själviskhet, fåfänga och fokus på oväsentligheter. På lägre utvecklingsstadier är dessa fullt naturliga, men någon gång kommer människan till en brytpunkt där hon har möjlighet att gå vidare. Hon blir en sökare.

Om vi bara kommer över tröskeln där vi en gång för alla viker vårt liv åt egen och andras medvetenhetsutveckling, går det desto snabbare. Då är vi även lyhörda för de signaler som kommer till oss om vilka fel vi behöver rätta. Vi anstränger oss att följa de regler och livslagar vi lär oss. Det blir vårt främsta mål att vandra denna väg medvetet och att undanröja de hinder som försvårar detta. För detta krävs urskillning, förmåga att skilja det högre från det lägre, det bättre från det sämre, det önskvärda från det icke önskvärda. Utan värdering och utan insikt om kvalitet, kan vi inte heller ha något att sträva efter. Av denna växande urskillningsförmåga kännetecknas den hängivne sökare som vandrar den gyllene medelvägen, vägen mellan ytterligheterna. Den knivskarpa väg som leder oss till nästa naturrike.

Att lämna detta arbete därhän, är anledningen till att vi människor utvecklas så långsamt. Vi har tiotusentals inkarnationer bakom oss. Liv efter liv repeterar vi mest samma saker. Möjligheter till utveckling erbjuds, men går oss ofta förbi. En dag kanske insikten når oss att våra ansträngningar behöver öka om vi vill komma någonvart. Dock är det viktigt förstå att enligt livslagarna måste varje människa själv bestämma när hon vill påbörja mer medveten utveckling. Det är var och ens eget beslut, enligt både frihetslagen och självlagen, lagen för självförverkligande.

Om vi studerar och får teoretisk kunskap genom esoteriken, måste den även praktiseras i det levande livet. All kunskap vi tar in måste få ändamålsenligt utlopp, för att inte riskera ohälsa med allvarliga blockeringar, och missade möjligheter i kommande inkarnationer. Som vandrare på vägen ingår individen också i olika grupper där vårt bidrag i form av vårt vara verkar antingen höjande eller sänkande på gruppens nivå. För att avancera som grupp behöver var och en bidra med sin ansträngning för att gruppkraften ska kunna stärkas. Underlåtenhet hämmar gruppens gemensamma utveckling och hindrar gruppens uppnående av mål. Att utveckla gruppmedvetenhet är förberedelse för liv i kommande naturrike där enheten är förverkligad.



Goda relationer

Medvetenhet Posted on 2019-09-13 11:52

– i förhållanden av alla slag – mellan vänner, arbetskamrater, partners, i familjen, grupper, länder mm.

Alla relationer för att betraktas som goda präglas av ömsesidig välvilja och med parternas förmåga att vara närvarande och kunna lyssna på varandra. Det innefattar även förståelse för varandras egenart och uppgift. Där är ödmjukhetens egenskap en nyckel, vilken till sin natur innebär lyhördhet, osjälviskhet, pålitlighet, omtanke och ansvar. Genom den tillit som i sådan atmosfär har möjlighet att byggas upp, finns utsikter för långvarig och genuin relation.

En god kommunikation parterna emellan är viktig, där man strävar efter att undvika onödigt tal, monologer om personliga livets alla små detaljer, skvaller och förtal, som allt är lös grund att bygga på. Grundläggande gemensamma intressen eller värderingar gör relationen till ett ömsesidigt utbyte av stöd, erfarenheter eller arbete med bestämt mål. Alla relationer väljer vi dock inte själva utan fås genom livets försorg för ömsesidigt lärande. Där får vi öva förmågan att möta varandra där vi står.

Av stor vikt är att ge varandra frihet. Detta står under frihetslagen, en av de livslagar vi människor har att lära oss leva efter. Det innebär frihet att vara sig själv, bestämma över sig själv, ha rätt till egna tankar och känslor, få ta egna beslut och rå över sin egen tid, utan att därmed inkräkta på andras lika rättigheter eller brista i plikter och ansvar. Där går frihetens gräns. Ingen kan ta sig ”frihet” på den andres bekostnad. Där har gränsen överskridits. Ömsesidig hänsyn präglar varje god relation, i motsats till allehanda själviska krav vilka endast kan verka förstörande på relationer.

Om man har svårt att upprätthålla relationer, och upplever att situationer upprepar sig, kan självrannsakan vara klokt. Problemet ligger ofta i den egna personligheten, då livets läxor återkommer gång på gång tills vi lär oss att hantera dem på nytt sätt. Alltid där själviska motiv blandas in blir relationer därefter, så länge de varar. Grundläggande förutsättning är även förmåga att visa hänsyn, utan att kräva hänsyn, utan att framhäva det egna jagets själviska behov. Hinder för ömsesidiga bestående relationer är självupptagenhet, lättretlighet, oförmåga att lyssna, krav på hänsyn, opålitlighet, oansvar, brist på tillit och oförmåga att lämna det förflutna bakom sig.

I en osund relation där ena parten kräver plats och hänsyn på den andres bekostnad, saknas den grundläggande kvalitet som varje god relation bör byggas på. Där finns alltid valet att lämna relationen, vilket dock kräver förmåga att ta svåra beslut. Ju mer vi kan utveckla inre styrka och oberördhet, inte låta oss triggas, ju starkare skydd får vi mot törnar utifrån. Vi kan stå orubbliga mitt i stormen, trygga, fasta, centrerade i vårt vara, med växande medvetenhet om att vi faktiskt inte är våra känslor och tankar. Vi är den som neutralt förmår betrakta dessa utifrån.

Genom att sträva efter att utveckla verklig självmedvetenhet, genom att utveckla de tolv essentiala egenskaperna, lära oss leva efter livslagarna, och växa i kunskap, kan vi lära oss bygga allt sundare relationer, präglade av vår växande enhetskänsla. Då kan vi även påbörja utvecklandet av den gruppmedvetenhet som är en förberedelse för livet i enhetsvärlden. Det kloka i orden ”lika barn leka bäst” har en verklig och uppenbar mening för den som har förstått.

Våra band till familj och vänner är verkliga och starka, spunna över lång tid genom många inkarnationer. Under utvecklingens gång ges vi nya tillfällen att genom relationer och livserfarenheter utveckla egenskaper och förmågor. Vi får under tiden lära oss ha överseende med varandra i vår ofullkomlighet, inom sunda gränser. Vi kommer alla tids nog nå nästa naturrike, endast tidpunkten skiljer.



Next »