Frön i vinden

Förr eller senare börjar människan att fundera djupare över livets mening. Det kan vara en gryende insikt om något bakomliggande av större natur. Vi börjar förstå att livet är så mycket mer än en slump. En högre medvetenhet börjar ge sig tillkänna. Vi ser den oerhörda intelligensen som yttrar sig genom naturen, universum, våra organismer, ja allt levande. Vi upplever alltmer telepati, synkronicitet och vår intuition börjar vakna. Vi börjar förstå att allt hänger ihop. Att när vi ruckar på den sköra balansen mellan allt levande på jorden, så får det konsekvenser. Dessa kan bli större och allvarligare än vad vi har förstått. Vår planet är ett levande och intelligent väsen, där vi som mänsklighet är ett inslag. Människans uppvaknande är en ständigt pågående process av uppenbarande av allt högre perspektiv.

Mänskligheten har idag spårat ur från den livsbefrämjande vägen. Livet tycks handla om underhållning, konsumtion, karriär, pengar och konkurrens. Allt detta har lett människan bort från henne själv. Man har slutat att ifrågasätta och låter sig distraheras från det verkligt väsentliga. Vi undanhålls från information som skulle kunna väcka oss ur vår dvala. Till exempel att äldre bröder tålmodigt övervakar vår utveckling här på jorden och har besökt oss här sedan länge. Vittnesmål och bevis läcker ut, men drunknar i informationsflödet. Modiga individer larmar om sakers tillstånd, men vi orkar inte alltid ta in. Mitt i allt detta börjar människor att vakna. Och det är hög tid.

När vi börjar förstå sammanhangen ökar också vårt ansvar. Ansvar över våra dagliga val, hur vi väljer att nära eller tära livet på planeten. Uppvaknande leder så småningom till respekt för allt levande och till en kärlek som blir alltmer allomfattande. En önskan att tjäna Livet vaknar i oss. Där kan vi mötas och tillsammans skapa en bättre värld, där vi som mänsklighet har möjlighet att överleva. En värld byggd på frihet, kärlek och
glädje.

Förr eller senare upptäcker de flesta att konsumtion faktiskt inte gör oss lyckliga, Det kan upplevas så under en period, men den långvariga harmonin inom oss själva når vi inte utan att söka en djupare kontakt med den inre kärnan i oss, vårt sanna jag.

Varför konsumerar vi då? Sådan konsumtion som är helt igenom nyckfull och inte fyller något egentligt fundamentalt behov eller är till glädje för oss utan att skada vare sig planeten eller annat liv. Vi kan t.ex. fråga oss:

Konsumerar jag för att verka trendig? Varför behöver jag i så fall göra det? Handlar det egentligen om att kompensera ett dåligt självförtroende?

Varför väljer jag att gå i obekväma kläder och skor? Är jag inte värd att ha funktionella och bekväma kläder? Är den yttre fasaden viktigare än min hälsa och mitt välbefinnande? Hur mycket av mina värderingar och mitt egenvärde signalerar jag faktiskt utåt?

Är det möjligt för mig att klä mig praktiskt och bekvämt, men ändå tilltalande? Kan jag byta kläder med vänner eller köpa begagnat istället för nytt?

Hur viktigt är det att ha senaste tekniken? Vad är nödvändigt och vilka funktioner kan jag dela med andra? Istället för att slänga, kan någon ta tillvara på det jag inte vill ha längre?

Konsumtion kan aldrig rädda världen från rådande akutsituation. Tillväxthetsen är en farlig religion i detta läge. Det är endast omställning grundad på en ökad medvetenhet hos planetens invånare som kan leda oss tillbaka från vår urspårning. Det handlar inte om arbetstillfällen som skulle minska utan om att lära oss dela på det nödvändiga arbetet. Dela. Inte skapa ytterligare en generation sönderstressade och sjuka medborgare, medan andra går arbetslösa. Det handlar om mänsklighetens överlevnad. En primitiv civilisations steg framåt eller mot avgrunden.

För att ta ett kliv uppåt på den kosmiska utvecklingsstegen är det dags att erkänna det eviga jagets existens och läran om dess återfödelse, reinkarnation. Nya dörrar kommer då öppnas för vetenskapen och psykologin, som får mycket förklarat när de börjar studera det sanna jagets, monadens, utveckling och de kosmiska krafter som styr individens personlighet, uttryck, hälsa och ohälsa, talanger och svårigheter. Att vi faktiskt inte är oskrivna blad när vi föds. Att det finns förklaringar till våra uttryck och att vi är olika långt komna på vägen, men ändå med samma gudomliga värde och mål. Att våra förmågor utvecklas steg för steg från liv till liv. Vi går alla genom stadier av djuriskhet/själviskhet där vi endast ser till vårt eget bästa, vilket sedan gradvis växer bort till förmån för en allt större kärlek till vår nästa. Med vår ökade kärleksförmåga vaknar så respekten för allt levande. Där värnar vi om livet i allt skapat. Först där kan vi skapa en varaktig fred på jorden. En fred som grundar sig på ett inre tillstånd av frid och kärlek.

Anledningen till det viktiga i att ta in detta nu är att mänskligheten under den teknologiska utvecklingen gått väldigt långsamt fram på detta område. Samtidigt har vår planet sin egen utvecklingsprocess som inte väntar in mänskligheten hur länge som helst. Vi kan inte fortsätta tära på planeten som är vårt hem under fysiska inkarnationer. Vi har sovit länge nu gällande kännedom om vår gudomliga kärna. Vill vi vara med och skapa en planet i fred behöver vi ta ansvar för hur vi väljer att leva. Alternativet kan annars bli att ”gå om en årskurs” och fortsätta kommande inkarnationer på en mer primitiv planet. Vår jords utveckling är en angelägenhet för hela solsystemet och galaxen, så vi kommer inte tillåtas äventyra vår livsmiljö hur länge som helst.