Frön i vinden

Livet är ett ständigt pågående samspel mellan det egna upplevda jaget och omvärlden. Då allt levande existerar även och framför allt i en eterisk värld, är våra energier i ständigt samröre med vår omgivning och med helheten av liv. På ett osynligt plan är vi mer Ett än vi anar. Även om våra organiska ögon inte kan uppfatta det, så har vi med teknikens, om än begränsade hjälp, upptäckt sådant som röntgenstrålar, infrarött ljus, radiovågor mm. Sådant som vi använder dagligen utan att kanske reflektera över det. Osynligt likaså, men fullt verkligt.

Något annat osynligt, men likväl fullt verkligt, är våra osynliga kroppar eller höljen. Vi har ju organismen, men den genomträngs också av ett eteriskt hölje, som är den egentliga fysiska kroppen. Sedan har vi ett emotionalhölje, även kallad känslokropp, begärskropp eller astralkropp, och ett mentalhölje och ett kausalhölje. Dessa kroppar känner vi igen som den speciella energi varje människa har. Det kan vi lätt föreställa oss när vi tänker på en människa. Vi känner den energi som gör den människan just till den hon är. Detta osynliga fält vi utstrålar påverkar och växelverkar med allt annat levande vi möter. Detta kan vi uppleva såsom den speciella känsla, stämning, samförstånd, stimulans, glädje eller ibland dränage i möten med andra.

Alla människor är under utveckling. Vi befinner oss alla någonstans på Vägen mellan att vara fullt sovande och omedvetna om vårt sanna jag, till att bli ett kausaljag och vidare till ett essentialjag. Det sistnämnda innebär en fullt uppvaknad människa som är redo att gå vidare som mästare på ett högre plan och utan behov att längre reinkarnera för sin utveckling.

Under denna utvecklingsväg får människan arbeta med frigörelsen från det skenbara jaget, de lägre höljena. Något som sker naturligt genom alla livserfarenheter. När människan blir alltmer medveten, kan hon också se och reflektera över sin egen frigörelse. Det skenbara jaget har tjänat oss under långa tider, och varit en nödvändig del av det mänskliga utvecklingsstadiet, där vi tampats med de fysiska villkoren, våra allehanda begär och svallande känslotillstånd.

Så småningom, genom det upplevda lidandet under inkarnationernas gång, växer känslan av inre styrka och oberördhet. Monadens medvetenhet växer sig till sist så stark att den inte längre identifierar sig med de lägre höljenas automatiska och mekaniska aktivitet. Vi blir inte längre upprörda, utan saker och ting rinner av oss. Vi tar inte åt oss personligt av andras åsikter. Vi kan hålla oss objektiva, med en större förståelse för andras synvinklar. Vi kan se livet och dess händelser ur ett högre perspektiv. Döden blir inte längre skrämmande, utan bara en naturlig övergång till en annan del av tillvaron.

Detta högre perspektiv är en befrielse för människan, då vi inte längre är i känslornas våld. Då de stillade känslorna istället utgår från monaden, växer medkänslan och kärleken till livet. De gamla begären lämnar plats för en högre medvetenhet. Med detta kommer en inre frid och stillhet. Vår inre polaritet förflyttas så sakta från det emotionala till det högre mentala. Där
öppnas våra huvudcentra för en allt bättre kontakt med högre medvetenhet.

Ett känsligt ämne och högst privat, och så måste det också vara. Men liksom gäller andra aspekter på vår utvecklingsresa, kan reflektioner över detta öka medvetenheten och låta insikter växa. Vad vi äter och stoppar i oss, och vad var och en tål och behöver är högst individuellt. Men vissa ramar för vad som är hälsosamt på vägen finns ändå. Att söka kunskap om detta kan förhindra onödigt lidande.

Vi människor genomgår en ständig förfiningsprocess, både i vårt inre och i vår organism. Ofta äter vi det som känns naturligt rätt för oss. Samtidigt har den västerländska kosten styrts genom otillbörliga tentakler ute i de myndigheter som försett oss med kostråd och rekommendationer. Vi har låtit oss luras av kommersiella intressen, som inte heller vill låta oss förstå hur denna kost skadar vår hälsa. Med ett sunt förnuft kan vi i alla fall enkelt utesluta raffinerade livsmedel och dem som innehåller konstgjorda tillsatser. Dessa är inte ämnade som människoföda. Barn växer upp med att smågodis är något normalt, men sådant är allt annat än lämpligt att förtära. Människan har åsamkat sig själv mycket lidande på vägen, utan att förstå detta.

Att hjärt- och kärlsjukdomar är så vanliga i västerlandet har sina faktiska orsaker. Forskning som påvisar dessa kommer fram alltmer men motarbetas kraftigt av intressen som går i motsatt riktning. Diabetes blir allt vanligare, likaså olika bokstavsdiagnoser. Allt har en orsak. Det vi stoppar i oss och det vi omger oss med påverkar vår hälsa. Luftföroreningar, dåligt vatten, strålning, vacciner och många läkemedel är annat som påverkar vår hälsa negativt. Liksom alkohol, tobak och droger.

Ju mer medvetna vi blir, desto mer öppnas också våra ögon för vad vi faktisk stoppar i oss och hur vi lever. Att måna om organismen blir viktigare och mer självklart. Förr eller senare får vi ju ta konsekvenserna av hur vi har levat. Sedan är det mycket individuellt vad vi och vår mage mår bäst av. Något som vi får lära av genom hela livet. Men det vi tycker om är inte alls säkert att vi mår bra av. Mycket kan vara förföriskt gott, men inte alls hälsosamt, även om reklamen vill låta påskina just detta.

Utöver detta växer också en större ansvarskänsla fram i människan. Vi börjar bry oss inte bara om oss själva utan också om miljön och andra levande varelser. Denna resa får var och en göra. Det finns inget som kan stoppa den gradvisa utvecklingen av monadens medvetenhet i människan, även om starka krafter vill hålla oss distraherade och tillfälligt kan fördröja detta. Att söka kunskap och öka medvetenhet och förståelse är därför av största vikt. Genom våra individuella val skapar vi världen.

Från ett högre perspektiv finns andra aspekter på vår hälsa. Då vi är uppbyggda av energier, innebär vår själsliga utveckling en ständig process av förhöjning av dessa, och över- och understimulering av energicentra genom det emotionella livet. Även påverkan av andra krafter kan medföra särskilda problem på de olika utvecklingsstadierna. Samtidigt är vi en del av planetens liv, vilket också påverkar oss på olika sätt.

Det känslomässiga lidandet upplever vi människor genom lägre mekaniska vibrationer i det emotionala höljet. Dessa lever sitt eget liv, och det krävs ansträngning för att inte identifiera sig med dessa negativa känslor.

Då de allra flesta ser livet ur ett ettlivsperspektiv blir allt lidande grymt och till synes meningslöst. Genom att se livet ur ett flerlivsperspektiv, vilket ger en högre förklaring till livets mysterier, så kan vi börja ana att det finns en orsak till det som händer oss. Att vi genom livets egen pedagogik samlar den eviga monadens erfarenheter, vilka leder oss fram till en allt högre förståelse för livets lagar och större allomfattande kärlek. Vi lär oss att förstå att det vi orsakar idag får en framtida verkan, liksom det vi upplever idag har en orsak längre tillbaka i tiden.

Men att genom denna livslag lägga skuld på oss själva för tidigare handlingar blir lika kärlekslöst som att fördöma rovdjuret för sin jakt på byte. Det vi tidigare åsamkat andra har varit ett fullt naturligt uttryck i en fas då vi ännu inte hade hunnit skaffa oss erfarenheter att handla på ett mer kärleksfullt sätt. Genom dessa handlingar och de konsekvenser och lidande det så småningom medför, så samlar människan de erfarenheter som sen förhöjer dess uttryckssätt under det fysiska livet. Detta lidande gör oss alltmer ödmjuka, vilket öppnar den inre dörr där högre medvetenhet kan börja utvecklas.

Då monaden, vårt evig jag, går ner i den grovfysiska organismen med nya lägre höljen och gör erfarenheter i en mängd inkarnationer, så är det inte den person vi upplever oss vara i detta liv, som bär en skuld över det förflutna. Utan det är andra inkarnationer, som monaden har gått ner i tidigare för att samla erfarenheter. Då monaden från början endast finns närvarande som en tyst åskådare inom människan, är det den fysiskt inkarnerade människan som alltmer genom sina erfarenheter börjar utveckla monadens medvetenhet. Det är detta livet leder oss fram till; att i allt högre grad leva som självmedvetna monader, i dess rena uttryck, med respekt för allt levande och harmlöshet i tanke, ord och handling.

Samtidigt växer vi i vår förståelse av det större sammanhang vi alla är en del av. Vi människor ingår i ett av naturrikena på jorden, som en del av vår planets organism. Som i sin tur är en del av en större familj, vårt solsystem. Som i sin tur ingår i ett större system. Ju mer kunskap och insikter vi får, desto mer inser vi hur otroligt lite vi egentligen vet om livet, de större sammanhangen och syftena. Den intelligens som styr de större systemen ligger bortom vår fattningsförmåga. Att vi för att få kunskap om tillvaron måste vända oss till den kunskap som våra äldre bröder i högre världar delgivit mänskligheten. Denna kunskap kan vi människor varken nå på egen hand eller genom olika slags medier, vilka endast kan nå emotionalvärlden. Där upplevs allt som illusorisk verklighet.

Vår del i skapelsen kan då sägas vara att genom utveckling skala av lägre uttryck, och utvecklas vidare mot allt högre perspektiv och enhet. För att sedan kunna bidra med vår del i den större planen och arbeta för våra medväsens utveckling.